Anlände till Stockholm i fredags innan lunch, laddad till tänderna inför helgens utbildning: Get Your Fascia Straight, eller GYFS. Jag klev in på Lindhagensgatan 118, ett stort komplex med köpcenter, food court och så NordicWellness där vi skulle hålla till. Det ligger högt upp i huset med fantastisk utsikt genom höga panoramafönster.
Efter Linus och Martins presentation fick vi hugga in på lite fötter. Eller mycket fötter närmare bestämt! Halva gruppen radade upp sina barfota tassar och andra halvan ställde sig framför för analys av dem. Pronations- eller Supinationsmönster?
Grunden inom GYFS är tre olika kroppsmönster; det Pronerade, det Supinerade och det Roterade. Människor vi möter befinner sig i något av dessa och med hjälp av en avläsning av hela kroppen görs en första bedömning om vilket de ”tillhör”.
Varje mönster har sina specifika karaktäristika och det är genom de fynden jag får information om vad som händer/inte händer i kroppen. Varför gör man detta då? Varför kan man inte bara träna personen man har framför sig i diverse övningar och hoppas på goda resultat? Just för att ordet hoppas kommer in i bilden, ett ord som berättar att utan att lära sig vad just Din kropp behöver få tillgång till i funktion så finns inga garantier för att övningarna du gör idag kommer att minska eventuell smärta, göra dig mer rörlig, mer stabil eller uppleva att du och din kropp är polare.
Jag nämnde i mitt tidigare inlägg om GYFS:en att vi människor förstår vår omvärld i bitar och att detta synsätt är ogynnsamt för hur vi tolkar kroppen eftersom den är en sammanhängande helhet – smärta i ett knä innebär inte nödvändigtvis att problemet sitter i eller kommer från just knäet. Vi behöver istället se till vad som pågår i resten av kroppen för att veta hur vi avlastar smärtan i knäet.
Det låter komplext och visst är det det! Men genom arbetsmetoden vi lärde oss på utbildningen fick jag ett redskap som hjälper mig besluta vilka övningar/rörelser som kommer hjälpa min kund till bättre funktion. Jag har redan börjat se på mina klienter ur nya, större perspektiv och hittar på så vis andra vägar att gå för att komma framåt i deras utveckling. Jag säger inte att det är en enkel matematik, inte alls, för precis som med allt nytt man lär sig i livet så tar det tid innan det ”går av sig självt”. Men med en struktur kring arbetssättet (avläsning i stillastående och i rörelse samt klientens beskrivning av sin kropp) och en bank av tester kan jag ta mig fram till en helhetsbild och ett svar på vart den största insatsen bör göras.
För att summera min upplevelse av GYFS:en som utbildning och redskap för terapeuter vill jag säga att det är en mycket klok och logisk metod för att komma fram till ett starkt förändringsarbete med sin klient. Vi behöver titta på våra klienter, på dig som kommer som kund, utifrån ett helhetsperspektiv. För du är en helhet och inte en massa bitar och när jag förstår helheten kan jag gå in och jobba med de rätta detaljerna – då får vi till bestående förändringar!
Slutligen vill jag tacka Linus och Martin för en fantastiskt fin utbildning och även rikta ett stort tack till alla ni som deltog på denna första omgång av GYFS:en – grymma dagar!
